Låt mig nu få fånga er uppmärksamhet och berätta min äventyrs eftermiddag. Jag hämtar lillan i skolan och det är här en av dagens alla roliga delar börjar. En av föräldrarna som jag brukar snacka med rätt mycket kom och vi började prata som vanligt. Plöstligt säger hon "Are you loosing wieght?" Va?, tänker jag. Nej det tror jag inte blir mitt svar. Det är väl snarare på andra hållet. Haha. "Anyway you look great!" Haha. Ja, det är väl positivt om man har kommit hit och börjat gå ner lite. Inte för jag vägt mig, så jag vet inte på vilket håll det går och inte bryr jag mig för den delen heller för tillfället. Men det var positivt och kul att höra!

Vi kommer hem, fikar och ska precis ta på oss kläderna och gå ut och hämta Syd vid bussen när strömmen går. Jäklar tänkte jag, nu har jag haft nått på som jag inte borde. Jaja, det löser jag när jag kommer tillbaka tänkte jag. Går ut till bussen och väntar ett tag. Två av grannarna kommer också ut och bekräftar då att det är hela grannskapets el som är gone. Great tänkte jag, inte mitt fel alltså. Vi kommer hem gör läxan och det blir bara mer mörkt ut för varje minut som går. Jag springer rundor i huset och letar efter ljus medans flickorna var uppe på sitt rum och hämtade lysande svärd, ficklampor och annat. Efter att ha hitta alla ljus kommer jag på att jag inte vet var tändstickorna finns. Jaha, fram med telefonen. Funkar inte! Great! Tar fram mobilen och ringer Regina. Haha. Hittade en tändare och började tända ljus. Där satt vi i mörkret med lite ljus och andra lysande grejer. Jag försökte läsa en bok för dom, vilket inte gick överdrivet bra. Annars så hade vi sleepover och grejer med alla nallar, så det löste sig. Mitt under vårt sleepover, kom någon plötsligt bort till dörren och började dra. Jävlar vad rädd jag blev! Jag ser någon som försöker kika in och ser att det är Regina. Vilken lättnad. Jag springer och öppnar dörren, då hon hade glömt sina nycklar eftersom vi typ alltid använder garage ingången och den öppnas genom en knapp i bilen. Den funkade ju givetvis inte på grund av strömavbrottet.
Det blev dax att äta. Fortfarande ingen ström. Där satt vi i mörkret och åt våra mackor. Haha. Det som sög mest var att vi hade bestämt att vi skulle baka, så vi satt där och väntade på att strömmen skulle komma tillbaka. Som tur var så gjorde den det vid halv sju.

Bakandet satte igång. Ungarna tröttnade givetvis som vanligt efter två minuter så dom såg en film istället medans jag och Regina bakade. Vi bakade chocolate chip cookies och någon form av biskvier. Dessa jäkla biskvier. Vilka problem vi hade. Först måste jag ju poängtera att jag suger på allt som har med matlagning/bakning att göra. Det som är roligt är att Regina är ungefär lika illa när det gäller bakning. Haha. Hon försökte läsa receptet, men blev förvirrad, så ber hon mig att läsa det. Ja, men visst, för jag kan nog förstå bättre liksom. Haha. Vi hade roligt som sören och det är ju huvudsaken. När alla kakor var klara och vi provsmakade så säger hon "Wow, these cookies taste really good. Don´t you ever leave me Emelie! Hon kommer och ger mig världen kram "I finally have someone to bake and have fun with!" Gissa om det värmde. Blev så sjukt glad! Nu har jag hört från alla i familjen utom Gregg att jag aldrig får lämna dom. Gulligt det! Känns skönt att man är så omtyckt här. Kan inte påstå att jag ser fram emot dagen man ska lämna.

SÅ, det var vårt kvällsnöje. Jag har precis suttit och kollat på Polarexpressen med Sydney. Mysig julfilm enligt mig och en perfekt avslutning på en dag som denna. Blev ett väldigt lång update om kvällen här nu, så enjoy. Nu ska jag krypa ner i min myssäng och natta mig själv.