OKEJ. Jag är tillbaka. Två fina dagar i Stockholm har det varit med mamma. Vi bodde på ett hyfsat bra vandrarhem. Vi hann på dessa två dagar käka på Mc Donalds, MAX och Pizza Hut. Bra jobbat tills oss. Dubbla träningspass i veckan. Vi har gjort en del shopping också. Bland annat presenter till mina au pair barn och även lite smått och gott till mig själv. Mamma har tvingat med mig på runder vid slottet och riksdagshuset. Vi har vandrat i gamla stan och suttit och chillat på Sergels torg. Kort och gott, vi har haft det great.
Och nu till det ni alla kanske väntar på: AMBASSADEN. Jag besökte detta lovely place imorse. Klockan tio skulle jag infinna mig i denna "påstådda" förfärliga kö och det gjorde jag också, men det var inte alls som jag hade väntat mig. Och därför ska jag nu berätta för er blivande au pairer och alla andra hur det går till på amerikanska ambassaden.

Jag tog bussen dit vid tjugo i nio, för jag tänkte att vara i tid brukar ju faktiskt löna sig. När jag kom dit väntade jag mig världens kö utanför byggnaden, men icke. Där var en tjej framför mig, EN. Kan tänka mig att jag kanske fick en tursam dag och tid då det inte var så mycket folk. Vad vet jag. Hur som helst, jag ställde mig bak denna tjej och det tog max tio minuter tills jag blev framkallade av en av vakterna. När jag gick fram var jag lite osäker på om alla anställda där var amerikanare och bara pratade engelska. Vakten hälsade på mig och började prata svenska så det vara ganska skönt och jag kände mig liter mer avslappnad. Han tittade på mitt pass och resten av papprena och strök mig på en lista. När jag fick komma in i det "lilla" rummet eller vad man ska kalla det, så fick man lägga sina prylar på ett band. Det var alltså som att gå igenom en säkerhetskontroll på en flygplats. inte svårare än så. Dom tog också min mobil och alla elektroniska grejer. Det fick man tillbaka när man lämnade ambassaden. När jag gått igenom kontrollen gick jag upp till själva byggnaden. Man kom in i ett rum där det satt en del människor och väntade. Jag gick fram till ett bås där det satt en tant, gav henne alla mina grejer och sen sa hon att jag skulle sätta mig och vänta på att mitt namn blev uppropat. Så här långt av mitt besök så har alla där pratat svenska med mig. Jag satt och väntade i typ en timme, lite mindre kanske och då blev mitt namn uppropat och man fick komma fram till ett bås. När man kom fram skulle dom ta fingeravtryck på en, dom gör precis samma grej när man ska in i USA och när det var gjort så började hon ställa lite frågor. Hon frågade var jag skulle bo i USA, hur många barn jag skulle passa och hur gamla dom var. Efter det sa hon att dom hade godkänt mig och jag fick tillbaka några av papperna. Passet och det andra kommer tillbaka om några dagar. Svårare än så var det inte. Jag var verkligen skitnervös innan. Man har hört skräckhistorier om hur otrevliga dom är och att man inte får hjälp och så men det är skitsnack. Allt gick jättesmidigt och det var inga som helst problem. Jag hoppas jag har gjort er som själva ska dit snart lite mindre nervösa. Ta det bara lugnt, så länge du inte gjort något du inte borde gjort, kommer du att få ditt visum. Se bara till att ha med ALLA papper! Gå igenom det fler gånger. Bra att också komma ihåg är att frågorna som dom ställer till dig kan variera lite. Jag hörde till exempel att dom frågade vissa hur mycket dom skulle tjäna när dom bodde i USA och vad värdföräldrarna jobbade med. Var förberedd på alla tänkbara frågor! Så, nu blev det en liten uppsats här om mitt ambassad besök. Om någon har frågor är det bara till att fråga på.



Stockholms slott. En måste bild enligt mamma.

Och även riksdagshuset.

Detta pryder så fint väggen på ambassaden. Även en flagga hissade ovanför.

Tackar för mig och mina Stockholmsäventyr.
Nu ska jag hoppa i säng då vikariejobb väntar imorgon. Lovely.