On my way to New York
Imorgon händer det. Dagen är här. Allt är packat och jag är redo. Imorgon flyttar jag till staterna. För att vara mer exakt till New York. Kan jag fatta det? Nej faktiskt inte. Jag ska bo hos en familj som bor i Dix Hills, Long Island. Där ska jag ta hand om två flickor som är sex och fyra år. Ett år ska jag vara borta från min familj, mina vänner, från Sverige. Egentligen tretton månader. Jag sitter här nu med väldigt blandade känslor. Jag är väldigt förväntansfull och ser fram emot att åka. Ska bli så kul att göra något nytt, få se något annat och träffa nya människor. Samtidigt finns den där klumpen i magen. Klumpen som alltid uppstår när man ska lämna sin familj, sina vänner och sin trygghet. Jag kommer att ha kul. Jag ska se till att det blir riktigt awesome. Jag ska ha the time of my life. Jag är redo. Jag vill detta mer än någonsin. Det kommer bli ett fantastiskt äventyr. Jag känner mig själv. Jag är självständig, målinriktad och har en stark personlighet. Ibland känns det som att kliven man tar ut i världen blir större och större. Vissa dagar känner jag mig fortfarande som en femtonåring. Det känns som jag borde gå i skolan, som om jag egentligen är för "liten" för det här. Jag tror mitt år i USA kommer få mig att växa som person, få mig att bli mer mogen och världsvan.
Jag hoppas och tror att det kommer bli ett underbart år.
Hör av er till mig. Via mail, skype, facebook. Jag finns överallt. Att jag placerat ett hav mellan mig och Sverige är inget hinder. Jag finns där för de av er som behöver mig. Jag vill veta allt som händer! Ett år kommer antagligen rusa förbi och när jag kommer tillbaka mina kära vänner, så tar vi vid där vi skilldes åt!
Ha det fint. Vi hörs. Och glöm inte att fortsätta följa mig här på bloggen!
PUSS Emelie
Jag hoppas och tror att det kommer bli ett underbart år.
Hör av er till mig. Via mail, skype, facebook. Jag finns överallt. Att jag placerat ett hav mellan mig och Sverige är inget hinder. Jag finns där för de av er som behöver mig. Jag vill veta allt som händer! Ett år kommer antagligen rusa förbi och när jag kommer tillbaka mina kära vänner, så tar vi vid där vi skilldes åt!
Ha det fint. Vi hörs. Och glöm inte att fortsätta följa mig här på bloggen!
Kommentarer
Trackback