Jag avskyr verkligen att vara föskyld. Snorig näsa, kli i halsen och slö i kroppen. Inte kul. Har dessutom världens träningsvärk efter gårdagens dansande. Klen på sina ställen. Då fick jag hur min dagliga dos av klagande och mår helt plötsligt mycket bättre. Var en stund och jobbade idag, när det mest underliga hände. En man gick runt ute på lilla torg strax innan jag skulle stänga och skrek lite underligt för sig själv. Helt plötsligt sätter sig människan på knä, knäpper händerna och läser trosbekänelsen eller något. Dessutom bugar han flera gånger. Sjukt vad konstiga människor som finns i vår värld. Jag och kineserna fick i alla fall något att skratta åt. Efter en då som ni kanske förstår ganska seg och slö dag kommer jag hem och hittar ett vykort bland alla familjen Larssons post. Upptäcker att det är till mig och blir som vanligt glad. Jag börjar läsa och funderar vem detta kan vara ifrån. Längst ner på kortet ser jag orden. Kramar från "fröken Göta". Ler lite för mig själv och bli ännu gladare. Detta gjorde helt klart min dag. Jag träffade henne i fredags och berättade lite om mina USA planer och så är hon så snäll och skickar ett kort med ett lycka till. Tänka sig att det är över tio år sen vi hade henne och ändå känns det som igår. Hon är helt klart den bästa fröken jag någonsin haft. Tack vare detta underbara kort är jag nu på väldigt gott humör trots min envisa förskylning. Tänker därför nu koka en kanna te, plocka fram några av mina goda bullar, krypa ner i tv-soffan och snora färdigt helst.