OKEJ. Med lite risk för att låta som anonyma alkolister, men tack Gud för alkohol. Igår var jag med om en av mina värsta mardrömmar. Att fastna i en hiss. Påväg in till stan var vi, men fastnade i hissen. Var kanske lite eller till och med mycket korkat att gå in två för mycket i hissen, men det var liksom inget som slog oss från hissen stannar mellan två våningar. Vi trycker på alla knappar som finns, ringer alla nummer som finns, leter efter en hammare som tydligen skulle finnas där, försöker sparka upp dörren men inget hjälper. Paniken smyger sig smått på och det är nu mitt tack till alkoholen kommer in. Jag har fruktansvärd klaustrofobi. Jag klarar verkligen inte trånga utrymmen. Luften tog slut, svettades som djur och jag inväntade bara att syrebristen skulle sätta igång. Efter många försök att ringa journumret, svarde dom äntligen. Dom visste inte när dom kunde komma och det var ju roliga nyheter för oss. Till slut var paniken så stor att vi ringde 112. Dom skulle komma direkt sa dom. Trodde vi också, men icke. Till slut över en halvtimmes panik i hissen, kommer ABK och släpper ut oss. LUFT. Ja, man har nog aldrig varit så tacksam för luft. Tack vare vårt lilla äventyr i hissen, så blev det ingen Bånken för oss. Istället åt vi mat och åkte limosin hem. Ganska soft ändå. Vi hade faktiskt en ganska sjuk kväll. Lite rolig när man tänker så här i efterhand. Jag kommer dock aldrig gå in i en hiss frivilligt igen. Iallafall inte på Frans Bööks väg 12. Eller om det var Frank. Skitsamma.