Himmel och pannkaka. Satt och bläddrade i kalendern tidigare idag (som jag nästan alltid gör och som förövrigt hela mitt liv är nedskrivet i) och inser helt plötsligt en massa saker. Det är mindre än en månad tills jag fyller 20, det är också mindre än en månad tills mamma kommer och hälsar på igen. Till helgen har jag befunnit mig i detta land i 300 dagar. Inte längesen det var 100. OCH till det sjukaste av allt, jag har bara lite mer än 2 månader kvar att jobba som au pair. Ärligt talat, jag vet inte vad som händer längre. Time moves on without you uppenbarligen. Visst måste jag erkänna att det ska bli skönt. Få göra annat, se annat och gå tillbaka till vanliga gamla livet. Men, detta också med en hel drös av seperationsångest. Från New York, mina vänner här och inte minst min underbara värdfamilj. Vad ska man göra när man inte längre är en tågresa från Manhattan. Staden där allt finns och allt är möjligt. Usch. Depp stunden är härmed över. Pallar inte dessa tankegångar nu. Det dealar vi med om en månad eller två. Måste tillägga att jag saknar er mina vänner och familj! Det ska bli underbart att få komma hem till er igen. Långdistansen funkar inte mycket längre, it's hard.

Dagen idag har varit minst sagt späckad för mig och barnen. Vi har haft 3 playdates. En planerad och två ickeplanerade med grannarna. Rätt fint ändå. Fick dagen att gå väldigt fort. What else is new. Jo, vi har en hurricane vid namnet Irene på väg. Den är just nu nere i Florida området och ska tydligen fortsätta upp hit och attackera NY till helgen. Först jordbävning och nu detta, what's next liksom? Äsch, folk stirrar, men inte jag. Det löser sig som alltid. Synd bara om det verkligen smäller till hårt, för då dödar det mina fantastiska helg planer.

Annars är läget cool lugnt. Jag är färdig för idag och redo för att däcka ner mig i lite dator och serier. Är tillbaka till mina desperata hemmafruar. Lovely serie. Imorgon är jag on duty tidigare än vanligt. 6:45 närmare bestämt. Det är lite skjut mig huvudet varning på det. Får hålla tummarna att mina små valpar väljer att ta en sovmorgons morgon. Haha. Utöver detta my dear friends så fortsätter min värld att rockas och jag älskar livet. Poetiskt och 100% true. Bye noooow