Vanlig dag, inte mycket att berätta faktiskt. 
Skola, hämtningar, lämningar, lek, film, dinner och nu slappe. 
Måste berätta om något väldigt väldigt sorgligt. 
En av våra grannar här är hemmafru, 
med fyra barn och världens tråkigaste man
som alltid jobbar. Idag när vi stog och väntade på barnen vid bussen, 
berättade jag lite om mina planer och semestrarna 
vi ska göra här i USA. Då  börjar hon klaga över sitt liv. 
Hur hon blev på smällen när hon var 22 och sen dess har det bara fortsatt
komma barn. Hon har ingen karriär, 
har aldrig satt en fot utanför amerkanska östkusten och enligt henne hade hon aldrig 
gjort något roligt för sig själv. Hallå!? Vem vill leva ett sådant liv? 
Jag var bara tvungen att tycka synd om henne,
men detta fick även mig att tänka till många extra gånger. 
Jag ska göra precis allt jag vill och drömmer om. 
Jag ska resa dit jag vill, bo i andra länder, 
hitta jobb jag trivs med och leva livet! 
Jag vägrar se tillbaka på mina ungdomsår 
och hela mitt liv som ett misslyckande. 
Ännu värre, jag vill inte stå när jag är 40 och säga "Jag önskar jag gjorde det! 
Icke! Detta fick mig att bli extra peppad att ta steg vidare i mitt liv. 
Tänka ut nya planer och nya äventyr. Oh yeaaah!
Btw, au pair livet är ett sjukt underbart, coolt och roligt äventyr. 

So if your life flashed before you, what would you wish you would've done...

Looking at the hand of the time we've been given here
This is all we got and we gotta start thinkin' it
Every second counts on a clock that's tickin
We only got 86 400 seconds in a day
To turn it all around or throw it all away
We gotta tell ‘em that we love ‘em while we got the chance to say,
Gotta live like we're dying