WOW. Ikväll är jag ganska död. Vi snackar högt tempo idag, trots att jag hade en så gott som ledig förmiddag. Lillan åkte med Regina till hennes jobb imorse vilket gav mig förmiddagen ledigt. Vid 11 körde jag dit för att hämta upp henne. Måste skryta lite med att säga att jag körde nästan ut till Queens och hittade rätt både dit och hem utan gps. Den ni. Lite stolt faktiskt. Man har kommit över den lilla tröskeln nu när allt här känns väldigt hemma. Svår känsla att beskriva, men det känns superbra. Efter att ha hämtat henns körde vi direkt till skolan och då blev jag ledig ytterligare två timmar. Det var vid halv 3 stressen började. Dom ringde från skolan och då hade Syd:s after school grej blivit inställd. Dom behövde då veta om hon kunde ta bussen hem som vanligt. Ja, visst säger jag, jag är hemma. Då behövde dom såklart hade det skriftligt från föräldrarna. Typiskt. Amerikanare kan vara väldigt omständiga ibland. Så ringer hon tillbaka 20 gånger om att hon inte får tag på Regina, så då försöker jag och då svarar hon såklart. Haha. Kvinnan där på skolan stressade sönder mig, eftersom hon panikade över bagateller. Efter detta stack vi till gymnastiken och direkt efter det mötte vi upp resten av familjen på fotbollsträningen. Jag åkte hem och gjorde lite på läxan medans resten stannade där. Efter träningen kom dom hem med köpemaod. Gott det. Ungarna var ute och lekte med grannarna så jag, Regina och Gregg hade en mysig timmes dinner. Väldigt lugn och skön. Man kunde liksom snacka lite mer avslappnat utan att ungarna gapar. Det var en väldigt rolig middag dessutom. Jag började äta på nån kycklinggrej, trodde jag iallafall. Resten äter också och alla är typ tysta. Så säger Gregg "Är det bara jag eller är denna kycklingen jävligt äcklig?" Vi instämmer båda två, för fy för sören vad räligt det var. Efter att jag petat lite i det upptäcker jag att det inte alls är kyckling utan räkor. Blöh. Regina skriker, för hon hatar skaldjur och vi garvar alla sjukt mycket. Hon springer och tar telefonen och ringer resturangen. Hon håller värsta utläggningen med dom om hur det var räkor i vår mat och att vi hatar det och massa sånt. Jag och Gregg sitter i köket helt tysta och lyssnar. Till slut så kollar vi på varandra och börjar verkligen asgarva. Hon lät så sjukt rolig när hon står där och är typ övertrevlig mot dom, men ändå så klagar hon. Hon själv går sen in i köket och sätter på högtalaren på telefonen. Asså jag dog verkligen. Mannen var typ italienare eller nått för han bröt som fan. I cracked up som vi säger här i USA. Haha. Det roligaste på länge.

Vid 8 kom ungarna in och käkade och sen fick dom för sig att vi skulle ha en talangshow. Jaja, säger vi, en liten stund. Vanligtvis är det barnen som är de ända medverkande i showen, men nu blev vi även medtvingade. Eller jag och Regina blev. Dom hämtar scarfsar till oss, högklackade skor och grejer. Sydney hämtar sin kareoke grej och sätter på Dancing Queen. Först så garvar vi bara, men sen så började vi köra lite silly dans då. Ni skulle sätt barnen, dom skrattade så dom höll på att kissa på sig. Ännu mer garvade vi själva. Gregg sprang och hämtade videokameran och spelade in lite av det. Ska försöka fixa filmen så ni kan se det. Haha, det är en syn för ögat. Falskt sjunger vi också som fan. Minst sagt kul hade vi iallafall!

Hela kvällen blev en sån mys, skratt och flum kväll. Jag gillar det. Var skitkul verkligen. Man måste bara älska dessa människorna alltså. Fan världsbäst! Samtalsämnet var ju givetvis också hurvida Gregg fick träffa Obama eller inte. Tråkigt nog gjorde han inte det, men han såg honom ändå från hans kontor. Det är alltid något.

Nu så tror jag att jag är ganska färdig rapporterad för ikväll. Imorgon är det fredag igen.
Life is tooo gooood tooo be truuue!