VILKEN DAG. Massor av känslor hela dagen. Beskriver dagen som konstig, stressig, glad, ångest, ovanlig och underbar. Skulle tro att det inte alls made any sense, så ger mig in på att berätta istället. Morgonen började lugnt med tomt hus. Frukost, dusch, städning och den sista packningen. Jag gav mig ut för att springa lite ärenden och sedan tillbaka hem. Helt plötsligt var klockan 3 och Regina kom hem, för att ta hand om den nya barnvakten. Jag gick upp och hälsade och sedan tillbaka ner i mitt rum. Jag hörde allt hon gick igenom med henne och kunde minnas som igår hur det var när hon gjorde det med mig. Vid halv 4 började det stressa i kroppen på mig, kom på att anledningen till detta var att det är tiden bussen kommer. Inget jag behöver bry mig om längre dock.

Det första flickorna gjorde när dom kom in i huset var att springa ner till mig på rummet. Caroline hade varit orolig hela dagen att jag redan hade åkt berättade hon. Det gjorde sjukt ont att behöva skicka upp dom till den andra barnvakten och Regina. Min värdmamma och lillan åkte på dans, medans Syd och barnvakten stannade här hemma för att göra läxor och sånt. Eftersom jag höll på att slänga, sorterar och packa grejor sprang jag rundor fram och tillbaka. Varje gång jag passerade köket och Syd gav hon mig blicken. Blicken som säger, jag vill inte detta, snälla stanna här. Hon bad mig flera gånger att hjälpa henne med läxorna, att ge henne snacks, att hitta grejor till henne. Jag ville ju inte sätta barnvakten i en konstig position, så jag gjorde mitt bästa att försöka att inte agera au pair:igt. Fy fan vad svårt det var. Hon har hand om min unge nu. Samma lilla tjej som jag tagit hand om ett år, som jag servat och hjälpt på alla sätt och vis.

Hon stack när dom kom tillbaka fråns dansen och då åt vi mat bara vi. Kändes mer normalt och vanligt för mig då. Massor med mys med barnen och Regina hela kvällen. Dom fick bilder av mig som vi tittade igenom. Massa minnen! Vi åt glass och Caroline fick sin födelsedagspresent av mig. Syd fick också lite, så det var två riktigt glada tjejer. Jag hängde med upp för att lägga dom, ta på dom pjamaserna och borta tänderna. Ni vet allt det jag gjort massor med gånger och nu så var det sista gången. Innan alla la sig ner så kramade jag dom hejdå. Dom tog det bra eftersom att jag kommer ju faktiskt tillbaka en runda innan jag åker hem, men jag fixade inte det alltså. Tårarna bara kom. Då säger min lilla "It's ok Emelie, you will come back again" Älskade lilla tösen. Efter dom somnat så sa jag hejdå till Regina. Nere i köket stog vi både och kramades samt bölade sönder. Fick skärpa till oss rejällt efter det. Som sagt så är det ju bara hejdå för några veckor. 

Nu sitter jag här nere i mitt rum. För sista gången. Allt är tomt, mina prylar är ihopa packade och det känns verkligen som mitt liv här lider mot sitt slut. Imorgon flyttar jag ut, föralltid. Fan detta är hemskt. Försöker peppa mig själv inför våran resa nu. Ser jättemycket fram emot det. Imorgon vid lunch är äntligen jag och Kajsa i samma tidszon igen. Ska bli skönt att få vara med någon i samma sitts som mig.

Så nu vet ni. Jag skulle kunna uppmuntra er till att inte åka som au pairer, inte åka och bo i någon annans hus och inte bli del av en annan familj. Det är sjukt mycket mer jobbigt att lämna än man tror. Meeeen jag säger istället ÅK. Det är en underbar upplevelse med massor av nya vänner och i mitt fall en helt fantastisk ny familj. Intalar mig själv att goodbyes are not forever, goodbyes are not the end, they simply mean I'll miss you until we meet again. Här tar alltså mitt au pair jobbeår slut och min sista månad börjar. Ska försöka hålla er uppdaterade om alla våra äventyr.