NI ser rätt. Idag har jag befunnit mig på amerikansk mark i 10 månader. Helt amazing hur fort tiden går när man har det bra och roligt. Idag var aningen segt dock. Hade ingen som helst kreativitet i kroppen och allmänt seg. Vi fick dagen att gå ändå och nu är det däck i sängen. Mina två tillfälliga obsessions är Desperate Housewives season 7 och Bruno Mars. Sjuuuuuukt fina grejor.

Jag har alltså två månader kvar att jobba. Två ynka månader och sen är det hela slut. Minns det som igår när jag fick min första match, som också blev familjen jag är hos nu. Hur excited man var inför flytten, träffa familjen och nya kompisar. Hur ledsen man var för att lämna hemma. Nu är det tvärtom. Hur ska man klara att lämna sitt liv här? Inte hänga med kompisarna, inte vara nära familjen och framförallt inte vara a train ride iväg från NYC. Livet är fullt med goodbyes och jag hatar det. Jag pallar inte det. Man släpper in människor nära inpå och sen helt plötsligt en dag är det hejdå och inget bli någonsin detsamma. Kul situation jag har försatt mig själv i, verkligen. Hade dock gjort om det om och om igen. Att få komma till New York och bli en del av amerikanska vardagen har varit så sjukt roligt. Att få bli en del av min fantastiska familj här är något jag aldrig skulle vilja missa. Dom är så fina och jag har kommit till att se dom som min verkliga familj. Nu snackar jag på här som om det är imorgon jag drar, men så är ju inte fallet. Känns bara som det kommer gå så fort och sen är dagen här. Får se till att njuta av varje sekund jag spenderar med folket och med staden helt enkelt. Lite tio månaders ångest det här. Haha. Nu återgår jag till chillandet.

“After all, seasons change, so do cities; people come into your life and people go. But it’s comforting to know that the ones you love are always in your heart. And if you’re very lucky, a plane ride away.” - Carrie Bradshaw